I maj 1926 förändrades Polens politiska utveckling i grunden genom det som i polsk historisk terminologi kallas “Przewrót majowy”. Händelsen utspelade sig i Warszawa mellan 12 och 15 maj och var kulmen på flera år av politisk instabilitet i den unga polska republiken, som hade återuppstått först 1918 efter ett sekel av delningar mellan stormakterna.

Landet präglades vid den här tiden av svaga koalitionsregeringar, återkommande regeringskriser och en stark polarisering mellan politiska läger. Parlamentarismen upplevdes av många som ineffektiv, samtidigt som ekonomiska problem och social oro skapade en känsla av att staten saknade fast riktning.

I centrum för händelserna stod Józef Piłsudski, en av Polens mest betydelsefulla gestalter under självständighetskampen. Han hade tidigare varit statschef men dragit sig tillbaka från aktiv politik i början av 1920-talet, missnöjd med den politiska utvecklingen. Piłsudski var inte formellt en del av regeringen 1926, men hade fortfarande ett stort inflytande och stöd inom delar av armén.

När hans anhängare marscherade mot Warszawa möttes de av regeringslojala styrkor. Under tre dagar utkämpades strider i huvudstaden, vilket ledde till hundratals döda och sårade. Situationen blev snabbt ohållbar för den sittande regeringen under president Stanisław Wojciechowski och premiärminister Wincenty Witos, som till slut valde att avgå för att undvika ytterligare blodspillan.

Piłsudski tog inte själv formellt över presidentposten efter kuppen. I stället installerades en ny politisk ordning där han i praktiken blev den dominerande maktfaktorn bakom kulisserna. Denna period kom att kallas “sanacja”, vilket syftade på en vilja att rena och stabilisera staten.

Efter kuppen förändrades Polen gradvis från en parlamentarisk demokrati med starka konflikter till ett mer auktoritärt system där den verkställande makten stärktes. Samtidigt behölls formella demokratiska institutioner, men deras inflytande minskade. Piłsudski själv fortsatte att vara den centrala politiska gestalten fram till sin död 1935.

Efter hans bortgång försvagades det politiska system han byggt upp. De interna spänningarna i staten ökade åter, och den politiska stabiliteten blev kortvarig. När andra världskriget bröt ut 1939 och Polen invaderades av Nazityskland och Sovjetunionen, upphörde den mellankrigsordning som skapats efter 1926 helt att fungera.

Majkuppen – Przewrót majowy – har i efterhand fått en komplex plats i polsk historia. För vissa symboliserar Piłsudski en stark ledare som räddade landet från kaos, medan andra ser kuppen som ett brott mot den unga demokratin som försvagade parlamentets roll.

När 100-årsjubileet infaller 2026 kommer händelsen sannolikt att uppmärksammas brett i Polen, men inte som ett traditionellt firande. I stället väntas fokus ligga på historisk analys, museiutställningar, forskning och offentliga diskussioner om Piłsudskis arv och den balans mellan stabilitet och demokrati som fortfarande är en relevant fråga i polsk politisk kultur.